I Uddevalla föddes 1793 en Carl August Kullgren, som skulle sätta sina spår t o m här i Grönemad. Han var en av Uddevallas stora köpmän som drev handel med import och export, han var skeppsredare, han startade ett bränneri och framför allt: han var först med att låta bryta den bohuslänska graniten. Den hade tidigare ansetts som onyttig och värdelös. Nu kom C A Kullgren att göra guld av graniten.

På Bohus Malmön fann han den perfekta graniten av lämplig struktur, och tillgångarna var praktiskt taget outtömliga. Året var 1842.

C A Kullgren avled 1851. Firman övertogs då av hans efterlevande maka, Ulla Kullgren, och fick efter den tidens sed namnet C A Kullgrens Enka. År 1891 ombildades firman till aktiebolag under namnet Granitaktiebolaget C A Kullgrens Enka, sedermera bara kallat Kullgrens Enka.

Fru Ulla anlade i Uddevalla ett stenförädlingsverk, där det sågades och slipades
många vackra granitsorter till fasadbeklädnader, gravvårdar, kolonner och portaler.
I Uddevalla blev stenhuggarna konstnärer och bildhuggare som trollade fram de
skönaste skulpturer.

Här i Grönemad kan vi idag se följderna av Kullgrens småbrottsdrift från 1890-talet och framåt. Det innebar att stenhuggare ensamma eller i par tog ut råämnet ur berget och bearbetade det med enkla verktyg till huvudsakligen smågatssten, s k knott, och storgatsten till ett fastställt ackordspris. Man sökte efter den bästa graniten och bröt de mest lättillgängliga, ytliga stenlagren, vilket har förändrat utseendet på våra berg.

Den färdiga stenen fraktades med häst och vagn eller släde ner till den brygga som än idag kallas Kullgren, och som tidigare hade formen av ett T. Där lagrades stenen inför lastning på fraktskutor till främmande ort.

Granit från Kullgrens Enka finns i dag inte bara över hela Europa, utan också i Egypten samt Nord- och Sydamerika. Monument, broar, torg, hus och gator med granit från Bohuslän finns i dag i såväl Berlin, Paris och London som i Moskva, Alexandria och Buenos Aires.